Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Resan hit kantades av förseningar och strul – men istället för att fastna i irritation valde jag att möta det med acceptans och nyfikenhet.

I det här avsnittet pratar jag om hur det kan kännas när allt runt omkring kräver tempo, men kroppen bara vill landa. Om att låta dagarna få vara enkla. Om att gå dit man känner för, utan att ha en plan.

Kanske är acceptans inte att ge upp, utan att samarbeta med livet precis som det är – även när det regnar över Chiang Mai.