Säsong 2 - Avsnitt 7 - Gud är störst. Det är min senaste och största insikt längs den här resan i livet. Det var aldrig vården som svek mig. Även om det många gånger kändes som så. Det var JAG som svek Gud. Alla är fria att tro vad vi vill. Efter alla dessa fenomen och förnimmelser, röster och ljud. Möten med varelser.. Varelser som inte hör hemma här. Oförklarliga glitchar, sanndrömmar och energimöten. Förlåt för att jag inte har förstått det här tidigare. Förlåt för att jag gång på gång har syndat så hårt. Jag vet inte hur mycket av min egenvilja som egentligen fanns kvar i mig efter det där första glaset eller om det enbart var ondhet med begär som styrde och kontrollerade mitt mänskliga skal. Men jag är ledsen. Genuint ledsen att jag har öppnat den här porten. En port som jag inte lyckats stänga. Jag vet inte när i livet som det skedde. Kanske redan som barn när jag sålde min själ till någon klasskompis i lågstadiet? Eller som 13-14 åring vid min första OBE? Eller vid 21-22 års ålder då jag ytterligare får en kraftig OBE i samband med ett suicidförsök. Jag vet ärligt talat inte när, eller hur. Det känns inte som att kroppen kommer överleva den här gången men vi kämpar på och försöker. Vad som är sant i mig just nu är att det finns otroligt mycket mer än jordelivet som de flesta känner till. Det finns mer man kan se, höra, känna eller förflyttas till. Och jag vet inte om det ger mig trygghet eller orolighet. Det finns så många fina själar jag saknar och hoppas få återse en dag ❤️ nu är det tillit och tro och hopp som gäller.