
Jag spelar in det här avsnittet dagen innan jag ska börja ett nytt jobb – i en helt ny bransch.
När jag sökte det trodde jag först inte att jag skulle klara det, men i nästa sekund kom den där insikten: jag är faktiskt jävligt bra.
I det här avsnittet pratar jag om självtvivlet som dyker upp även när livet går åt rätt håll, om hur självhatet tystnat, och hur det känns att börja hoppas igen utan att veta vart det leder.
Det här är mitt avsnitt om att inte behöva vara perfekt för att få börja om.
Om att känna sig mänsklig, inte trasig.
Och om att inse att jag varit redo hela tiden – jag såg det bara inte då.