Fredrik Lignell
Hopp
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gor-nagot-vackert-av-allt-som-gar-sonder-har-ard2i

Tänk vad mycket fult det finns. Saker som inte kan och inte bör sminkas och förskönas. Små barn som flyter upp vid Medelhavets strand, på flykt från diktatorer, krig och fattigdom. Kärleken till pengarna och till tillväxten som överskuggar allt och sätter klimatfrågorna i bakgrunden så att de fattigaste än en gång drar kortaste strået. Unga människor som inte ser något framtidshopp eller vet om de ska orka leva. Eller klädföretaget på nätet som säljer sexdockor som ser ut som små barn i en kommers helt befriad från moralisk kompass. 

Kanske ser du dig omkring i din närhet och tänker likadant. Vad mycket som gått sönder, vad lite som blev av. Sjukdomen, den kroniska smärtan, de taskiga finanserna och de krångliga relationerna är svåra att bära. Somligt i livet har blivit trasigt och fult. 

Hur låter hoppets röst in i allt detta? Allt tal om hopp bottnar i en berättelse, en räcka faktiska händelser som äger rum under en mycket kort tidsperiod. Det är några dagar i världshistorien som kodar ett kristet hopp. 

Apg 2:22-24

Det är dessa händelser, sveket, gripandet, domen, korsfästelsen, gravläggningen och den tomma graven med den bortrullade stenen som är kristen tros absoluta epicentrum. Det var här allt blev annorlunda. 

Att fästa en naken man på en träpåle tills han dör är förfärande och motbjudande. Här ser vi syndens fulaste ansikte, allt som förfelats och förstörts i tillvaron. Det som händer i påskens berättelse har med ondskan att göra, med det fulaste världen skådat. På korset samlas allt det mörkaste världen smakat. Det är som att all tillvarons dissonans och smärta trattas ner till snickarsonen från Nasaret. Det är en brutal avrättning — romarna hade förfinat plågan till fulländning — men det är också så mycket mer. Guds Son, Jesus Kristus, hämtar in allt mörker i sin egen kropp. Han blir, påstår Paulus, ett med synden. 

Det är här, mitt i allt det fula, med smaken av död i munnen vi ber flämtande böner, som Tomas Andersson Wijs sångtext:

Gud, om du hör mig, jag kommer som den jag är

Gör nånting vackert av allt som går sönder här

Så varför hänger det ett kors på väggen i kyrkan? Något har hänt med korset. Om man tittar noga har det fula förvandlats till något vackert. Inte ens det romerska rikets mest fasaväckande sak är utan skönhet i Guds hand. Gud, i sin allmakt, tog korset i sina händer och gjorde något oemotståndligt av det. Symbolen för död och förintelse, för rädsla och fruktan, för imperialism och skräckvälde blev i Guds hand symbolen för nåd, barmhärtighet, seger och nytt liv. Gud förvandlar det fula till skönhet. 

Om Gud har uppväckt Jesus från de döda, vilket Petrus predikar och vi ju påstår, då måste vi tänka om i fråga om precis allt. Jesus har dött på ett romerskt kors, men Gud har uppväckt honom från de döda. På korset ser vi det fulaste, trasigaste och mest förvridna mänskligheten någonsin skådat — en Gud förenad med synden och med all tänkbar djävulskap — men det är också där vi ser skönheten i Guds gränslösa kärlek – den skönhet som räddar världen. Förvandlingen från det groteska till det vackra säger massor om Guds försonande kraft i Jesus Kristus. ”Om korset kan räddas, då kan världen räddas. Om korsfästelsen kan göras vacker, då kan allt göras vackert.” (Brian Zahnd) 

Min enkla poäng i dagens predikan är att oavsett din fajt, oavsett hur flämtande ditt hopp är, oavsett hur dåliga kort du har på hand när det gäller hälsa, pengar, relationer, besvikelser eller oro kan Gud röra vid omständigheter och göra vackra saker av det som gått sönder. Redan nu. Jag lovar inte att alla i din närhet ska bli friska, att inget mörker ska prägla ditt liv. Men i Guds hand kan skönhet till och med fra...