Vad händer när man skapar ett tryggt rum – mitt i en stor sjukhusorganisation?   Under några år hade jag hört talas om ett forum på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Ett forum som verkade skilja sig från de flesta andra – och som gick under namnet Manegen.   Jag visste inte så mycket mer. Bara att det inte kommit till genom den vanliga hierarkin, utan verkade ha vuxit fram på ett lite annorlunda sätt i organisationen. Där väcktes min nyfikenhet.   I februari i år, på Region Östergötlands ledardag, fick jag äntligen höra mer. Då stod initiativtagarna Annika Karlaryd och Anna Bergelin på scenen och berättade om Manegen. Jag blev verkligen berörd. Mycket av det de sa kände jag igen från mina egna tankar om ledarskap och utveckling – men de hade tagit steget längre. De hade gjort verklighet av sina idéer.   I vårt samtal försöker jag förstå vad Manegen egentligen är. Varifrån kom idén, och hur gick det till att faktiskt förverkliga den? Vi pratar om vad som varit utmanande, om vad som överraskat – och om vilka effekter de kan se i dag. Men kanske mest av allt handlar samtalet om det som inte går att mäta.   För när Annika och Anna beskriver vad som gör Manegen speciellt, så återkommer de till känslan av trygghet. De har skapat ett tryggt rum där människor vågar prata på riktigt, och just det, säger de, är det som gör skillnaden.   Vi pratar vidare om varför ett tryggt rum kan förändra samtalen, relationerna och kanske till och med kulturen på en arbetsplats. Om hur utveckling i vården ibland inte handlar om nya system eller hårda strukturer – utan om mjukvaran. Om modet att skapa mötesplatser där människor får mötas som människor.