Är det okej att smeta färg på konsten? I veckan var det rättegång mot sex aktivister från Återställ våtmarker, som låg bakom en aktion på Nationalmuseum i juni 2023 (de erkänner handling men inte brott). Kanske är allt motstånd rätt när det gäller att rädda klimatet. Men varför just en målning av Monet? Nationalmuseums krav på ersättning är skyhögt och vi frågar oss varför. Skyhög är också summan 55 miljoner dollar, som blev slutbudet på Frida Kahlos målning El Sueño (la cama). Vi rör oss också från en trist och kanonsäkrad porträttutställning på Nationalmuseum vidare till ”Reading James Baldwin” på Skånes konstförening i Malmö. Där syns Baldwin men framför allt filmskaparen och queeraktivisten Marlon Riggs.

I höstens andra avsnitt bävar vi för Carsten Höllers rutschkanor, ”Stockholms slides”, som vi kanske är för fina för att åka. Ulrika har varit på Fotografiska i Berlin och konstaterar motvilligt att det har blivit rätt ok trots att det är ett gentrifierande rån av gamla Kunsthaus Tacheles. Vi spekulerar i hur länge Fotografiska New York fanns, rätt svar är fem år. Donia reste till Malmö och såg deras utställning Speaking Volumes, en internationell grupputställning där samtliga konstnärer har någon normbrytande funktionalitet. Ett försök att bredda representationen inom samtidskonsten och med många intressanta verk. Hur känns färger om de inte kan ses? Och varför får man inte veta något om konstnärernas arbetsprocesser? Bilder: Nicole Storm: Utan titel (2022), Courtesy konstnären & Creative Growth (Foto: Creative Growth). Carsten Höller: ”Stockholm Slides” (2025) (Foto: My Matson/Moderna Museet)

Säsongspremiär! Donia har fått förhinder, i stället gästas podden av kritikern och redaktören Fredrik Svensk. Vi har varit på GIBCA, Göteborgs biennal, och sett Basma al-Sharifs film ”Old Masters”, där våldet i Gaza inte skildras men ändå är närvarande. Hur berättar man det obeskrivliga? I Stockholm har Ulrika varit och sett Lars Tunbjörks ”Landet utom sig” som visas på Kulturhuset. Vilket land var Sverige egentligen åren kring 1990? Och håller fotot stilen?

Ulrika ångrar löftet att prata om dokumentären Zlatans näsa. Men samtalet klarar sig – och kanske skulle någon annan ha druckit öl med MFF-fansen. Donia har sett två spännande utställningar i Göteborg, Nevvens tioårsjubileum och ”Lillhagen i färg” på Stadsmuseet. Ulrika tog sig upp på Torekällberget och Södertälje konsthalls utställning i exil. Bild från ”Lillhagen i färg”, akrylmålning av Mirja Seppänen (beskuren).

Donia har varit och sett Corpus Cosmos i Uppsala, och Flare-Up på Accelerator medan Ulrika har ägnat för många timmar åt dokumentärserien ”Familjen Nerdrum. Alltsammans landar i motivet Kroppen – ett av de äldsta som finns, och nu är tolkningarna av den, även hos Odd Nerdrum, föränderliga. Hur kan man ersätta sjukdomars krigsmetaforer och vilka kroppar räknas? Nerdrums etablissemangshat har kanske varit mer konsekvent än vi förstår i podden. Och det blev ett besök på konstmässan Supermarket. Ljudklipp: från Supermarket samt Miss Universums ”Ah – det är konsten”. Bilder: Pakui Hardware ”Antidote” (2020), Courtesy Pakui Hardware och carlier | gebauer, Berlin/Madrid. Foto: Ugnius Gelguda. Stillbild från ”Familjen Nerdrum”, ©NRK.

I själva verket har läst Andreas Gedins bok ”Christer Strömholm och nazismen” och funderar på det alldeles speciella med fotografiets exploaterade motiv. Två utställningstips levereras: Grabbar på SKHLM Konsthall i Skärholmen och Beckerstipendiaten Lisa Englund på Färgfabriken. Och så fick det bli några minuter om en oväntat rolig Vårsalong.

I vårens första avsnitt har Donia sett den norska filmen Open Call av den norska konstnären Sille Storihle. Den behandlar en tävling för ett offentligt monument och är en sorts satir. Men över vad egentligen? Göteborgs konsthall stänger inför sin flytt till Gamlestaden – vi hissar och dissar. Till slut är det dags att bada i omslutande matematisk musik på konsthallen Mint och lyssna till protestsång från Pakistan på Konsthall C i Hökarängen.

I själva verket fick ett socialt ryck och bjöd in scenkonstpodden Kritcirkeln för en gemensam podd. Hur ser vårt kritikarbete ut och vad har det för svårigheter? Vi utropar musikalens år och ser närmare på ”Fallet Bogdan” och konstnärlig forskning. Men ingen vill riktigt förutspå 2025. Med Cecilia Djurberg, Donia Saleh, Ulrika Stahre och Loretto Villalobos.

I själva verket funderar på begreppet omsorg i konstvärlden med anledning av Runo Lagomarsinos utställning på Marabouparken, ser Katalin Ladik på Moderna museet och tar en snabb sväng på Stockholm Gallery Weekend (och tyvärr till en utställning som stänger redan den 16/11). Korta ljudklipp från Ladiks ”Die Frauen” (1978) och ”Jugoslavian hymn” (1971).

Inspirerad av Konstväxlingar, nya verk på en handfull stationer i Stockholms tunnelbana – tillgängligt för den som har månadsabonnemang – fördjupar sig Donia i det offentliga rummets sociologi. Från underjorden rör vi oss till det undermedvetna och Ulrika försöker ringa in surrealismens svanesång i Paris. Dessutom: överskattat och underskattat.

I själva verket är tillbaka med en första höstträff. Vi har varit på September sessions – bland annat ”Cruising for a Bruising” med Rosa Aiello & Dylan Aiello – och försökt delta i performances. En av oss har besökt Manifesta i Barcelona. Och även denna gång frågar vi oss vad som är över- och underskattat. Med Donia Saleh och Ulrika Stahre.

I själva verket försöker bryta sin stockholmsfixering och tar sig till Ställbergs gruva i Bergslagen och lite på känn även till Härjedalen. Ulrika blir förtrollad av Sweden solar system, men är det verkligen en form av offentlig konst? Donia ser Jumana Mannas verk ”Foragers” om rätten till grödor i Palestina. Båda kämpar med det nya inslaget Överskattat och underskattat.

I själva verket tar sig nu an det ämne som förra avsnittet utlovade, den mesiga konstkritiken. Ingen läser den ändå, så i ett försök att bli lite mer populära tar sig Ulrika Stahre till Konsthall 16 och tittar på sportrelaterad konst, medan Donia Saleh har sett både Hjärtahjärna på Liljevalchs+ och den offentliga konsten som kanske konkurrerar med reklamen: Jenny Holzers aforismer runt om i Stockholm.

Första podden på hemmaplan för omstartade konstpodden I själva verket, med Ulrika Stahre och Donia Saleh. Vaginal Davis, konstmässan Market och ett misslyckande att diskutera misslyckande. Det blir också lite Palestina, poesins kraft och en Nakba-utställning. Men konstkritikdebatten får bli nästa gång.

Konstpodden ”I själva verket” är tillbaka. Ulrika Stahre och Donia Saleh befinner sig i denna nypremiär på plats i Venedig, för biennalen. I sällskap med Aftonbladet Kulturs Sinziana Ravini och Fredrik Svensk tar de sig an temat ”Foreigners everywhere”. Vad betyder det egentligen? En och annan nationell paviljong lyfts fram. Men vad menade Parisa Liljestrand i sitt tal? Och går det ens att diskutera en jätteutställning som Venedigbiennalen efter två dagar på plats.

Vi sammanfattar 2022. Året då konsten kom tillbaka med full kraft efter pandemin, året då vi poddade om konst och året då den politiska korrektheten korrigerades. Vilka var flopparna och vilka var topparna? Vi tittar tillbaka på skandalerna som skakade biennalerna, vi såg ett myller av optimism, utopier, rent av ett nytt 1968 och vi var på utställningar som mest kändes som en misslyckad kickoff. Och vi utnämner årets genombrott. Det blev två stycken: Salad Hilowle och Theresa Traoré Dahlberg Dessutom är det Silly season i konstvärlden! Många stora konsthallar har bytt ledargarnityr. Vilka är de nya cheferna? Själva funderar vi på att söka jobb på Carl Eldhs ateljémuseum. Tack för oss! Ulrika Stahre, konstredaktör på Aftonbladet Clemens Poellinger, konstredaktör på Svenska Dagbladet Producent: Martin Aagård

Ulrika har varit på kongress om konstkritikens framtid och insett att den varit på defensiven länge. Kanske är det är dags för både konstnärerna och kritikerna att lämna storstäderna? Vi har läst en ”doorstopper”-biografi och recenserar israeliska Maya Attoun som tragiskt nog dog i somras bara 48 år gammal. Nu ställs hon ut på Magasin III, som gör comeback. Länge var det Stockholms viktigaste konsthall men på sistone har de legat lågt och satsat mer på sin verksamhet i Jaffa. Det är en dystopisk, sensuell utställning. Och är kanske miljöaktivisterna som attackerar konstverk framtidens konstkritiker?

Vi har tagit in Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson för att granska den nya kulturbudgeten. Hur fattig är den? Riktigt fattig ska det visa sig. Hon är inte särskilt upprörd över att den fria entrén till statliga muséer försvunnit, däremot över att satsningen på kulturskolan för barn försvinner. Vi kastar oss in i den hetsiga debatten om flytten av konsthallen i Göteborg och fresken av Nils Nilsson som nu riskerar att försvinna. Varför är Göteborgs stad så slöa? Och kommer Ulrika att klistra fast sig i den? Dessutom sänker vi tröskeln till Stockholms gallerivärld som visar upp sig på styva linan under helgen. Och vi lär oss hur man skiljer på modernism och postmodernism med ett enkelt trick.

Nej, Hilma af Klint är inte den första abstrakta konstnären. Hon var ingen pionjär. Hon målade sina andemålningar i smyg och var aldrig med på banan. Det och lite andra hårda sanningar kommer fram när vi granskar Lasse Hallströms film ”Hilma” som gör sitt bästa för att hålla den romantiska konstnärsmyten vid liv. Dessutom pratar vi om potatismosattacker mot klassiska konstverk. Bra eller dåligt? Det är inte så lätt som det verkar vid första anblicken. Men framförallt är vi drabbade av Nan Goldin på Moderna museet. Det bästa utställningsbygget på evigheter och en konstnär som är något av en legend. Men, det är ju inte särskilt subtilt alla gånger. Med Ulrika Stahre och Clemens Poellinger Producent: Martin Aagård

Vår ide om kreativitet är förlegad. Maskiner kan också vara kreativa. Det tycker i alla fall tech-skribenten Mattias Beijmo, så självklart bjöd vi in honom till podden för att prata om konst och artificiell intelligens. Ämnet är superhett. Sen några veckor tillbaka kan nämligen alla med tillgång till internet skapa konst på de mest avancerade AI-verktyg som finns att tillgå här i världen. De har till och med inbyggda konstkritiker. Mattias är entusiastisk över maskinernas konstverk och har till och med låtit dem rita omslaget till hans nya bok. Ulrika är lite mer skeptisk. Och i slutändan är det väl ändå konstvärlden som bestämmer vad som är konst eller inte? Med Ulrika Stahre och Mattias Beijmo Producent: Martin Aagård